Stay wierd
Nu sitter jag här, hostar, så fort jag rör på mig så hostar jag som en liten bebis. USCH! Ska jag säga något hostar jag ut allt jag vill ha sagt. USCH! Mest synd om mig!
Isabella och jag har bara suttit och gjort ingenting. Känns ganska skönt med tanke på att jag är sjuk, hon med för den delen. Typ. Nu skriker pappa på mig och tror att han har bytt kön och blivit en tjatande mamma istället, herregud... MEST synd om mig.
