I don't care what people think, people are stupid
Jag är på jättedåligt humör just nu, orkar egenltigen inte skriva men någon måste ju det. Så, jag hade tänkt att jag skulle skriva av mig lite om allt som varit i min hjärna. Ignorera allt jag skriver bara.
Jag känner mig ganska tom, och dom senaste dagarna har jag varit glad, förutom när det börjar bli kväll och jag blir trött. Och på något sätt dras jag till dig när jag mår som jag gör för du fick mig att vara glad. Men jag försvann ut i dimman känns det som, precis som för alla andra. Jag är kul ett tag, sen när jag ändrar på reglerna så är jag inte intressant. Jag skulle göra allt för att återgå tillbaka så det var normalt igen för jag ville inte att det skulle bli så som det blev. Men det finns inget som kan göras. Allting är som det är och som vanligt så är allting mitt fel.
Jag behöver någon som saknar mig, jag saknar någon som behöver mig. Det ser ganska mörkt ut just nu för min del.
Nu ska jag visa att jag kan stå på mina egna ben. Jag står inte alltid stadigast, men jag står. Det är lite vingligt ibland, men jag står upp, rät i ryggen med näsan i vädret. Jag kan så mycket mer än vad jag tror ibland. Och nu ska jag ändra på allt mitt tänkande och stå stadigare. Jag orkar inte falla med jämna mellanrum för det gör så ont då.
