Life is like an onion: you peel it off one layer at a time, and sometimes you weep

Jag förstår inte varför jag blir som jag blir till kvällen. Så mörkt ute och ensamt inne. Jag sitter just nu och gråter till en kärleksscen till "Fantastic four". Hur cepe är inte jag? ÅÅÅH! Nu ska jag gosa med Teddy, PoK.

Jag förstår inte varför jag fortsätter tortera mig själv. Jag antar att jag tycker att det är värt det. Än så länge. Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: