Jag öppnade mina ögon och kände hur hela kroppen bultade av smärta. Över mig såg jag en brunhårig kvinna som lyste med en ficklampa i miniformat, rakt in i mina ögon. Av ren reflex började jag blinka av det starka ljuset som kom från den lilla ficklampan. Då kände jag någon som höll upp mitt ögonlock men snabbt släppte när jag började blinka. Plötsligt kände jag en hand på min.

- Åh min älskling!

Jag kollade upp mot en till brunhårig kvinna som satt på min vänstra sida, men till skillnad från den första kvinnan så var den här sittande kvinnan bekant. Det var svårt att se efter att jag bländats av ficklampans starka ljus, det jag såg var i princip bara svarta prickar. Men jag kände igen den lena och varma rösten.

- Mamma! Sade jag med låg röst.

Nu såg jag henne klarare, jag kikade upp mot hennes mörkbruna ögon samtidigt som jag tog tag i hennes hand med all kraft som jag hade. Jag var så glad över att hon var där. Hon log ett sorgset och ansträngt leende med hennes små läppar. Jag försökte le tillbaka men gav upp, det gjorde för ont. Jag kollade till höger om mig och där stod den första brunhåriga kvinnan med ficklampan i handen. Nu var hon på väg ut. Med hennes vita rock och vita byxor kunde jag gissa mig fram till att hon var en sjuksköterska.

- Jag ska låta er vara nu, sade sjuksköterskan med ett halvt leende och stängde dörren.

Mamma visste hur det låg till. Hon visste exakt vem som hade gjort det här mot mig, men hon sa inget. Det var skönt. Jag ville inte prata om det just då. Helt plötsligt kom tanken upp i mitt huvud: Hade hon varit här hela tiden? Hade hon varit med när hennes egen dotter varit nära döden?

Hemskt! Tanken skrämde mig och jag ville inte att hon skulle se mig så här. Det måste ha varit hemskt!...