Jag kan verkligen inte bara släppa taget, bygga nya hopp och bränna upp dom gamla. Det finns ingenting och jag försöker intala det till mig själv varje dag. Ingenting. Förstår inte var den lilla lågan av hopp kommer ifrån, men jag känner att om jag ska orka, så måste jag blåsa ut det lilla ljuset och tända nya.