Måste först tacka hela trion att jag får gästblogga på deras mysiga lilla blogg. Måste även berömma dom för att våga släppa in mig på detta, jag kan faktiskt skriva precis vad jag vill. Idag är en stor dag eftersom det är mitt fösta inlägg och jag är lite spänd på hur det här skall emottagas av den lite yngre generationen. Ni läsare måste tycka till och aktivera er i allt jag skriver, allt kommer kanske inte vara en dans på rosor. Se så, nu skall jag börja mitt första inlägg….

Saker och ting som stämmer på hela trion är att de är snälla, artiga, söta och lever ett ganska behagligt liv. Fast det där med killar kan bli ett hett samtalsämne som kan förstöra en hel dag för de stackars tjejerna. Jag har fått reda på att jag inte alltid fattar och om jag fattar är lite mossig i kanten, kanske inte så konstigt eftersom jag har ett och annat år mer på min meritlista över erfarenheter som jag lutar mig mot när jag tycker till. Men jag skall inte gå in på det här, fast det skulle vara ganska kul. Raskt åter till min första iakttagelse, då tänkte jag mig att först beskriva tjejerna en i taget utan att säga vem som är vem, ni kanske kan gissa….

Fröken nr  1.

Kanske inte skall säga att jag är pappa till henne, kanske blir lite pinsamt då. Men jag kan inte förringa mig den äran att jag faktiskt är det. Egenskaper hon har är att hon gillar att sova, jävlar vad hon kan sova. Väcka henne kan vara starten på ett världskrig, då är hon lika trevlig som en uppretad katt i en kartong. Tydligen väcker jag henne fel enligt kompisarna, man skall tydligen vara som sammet och göra det i flera steg. Kanske inget jag prioriterar kl 7:30 på morgonen när jag bara har fått 2 timmars sömn själv. Hon älskar inte att städa, skolan står kanske inte högst på listan heller fast hon plikttroget ser till att det funkar hjälpligt. Hon kan få mig på fall genom att hon tittar på mig, något jag inte alltid uppskattar, man skall vara stark som pappa. Tror att hon kan prata om det mesta med mig, fast det finns saker hon ogärna tar upp. Hon vill vara barn så länge det bara går, men hon vill att man behandlar henne som en vuxen, men det kan vara lite knivigt ibland. Ett tips, spela inte spel med henne, dålig förlorare är bara förnamnet, hon ger ordet ett ansikte…

Fröken nr 2.

Denna fröken säger inte så mycket, inte till mig i alla fall. Hon älskar att vika kläder upptäckte jag härom dagen.  Jag är helt säker på att hon snart inte är singel så länge till, eller har jag fel? Mina ”gossipöron” säger mig att det strulas en hel del i marginalerna. Sedan vet jag inte så mycket mer om henne. JOOOOO, hon älskar att tala i telefon. Min dotter och fröken talade i 20 minuter om ingenting sist jag råkade lyssna på ett samtal (OBS: detta tilltag brukar jag inte göra, men det är svårt när man umgås med sin dotter och hon hävdar att det är ett viktigt samtal). Jag blev så förundrad över hur lite som blev sagt i det långa samtalet. En annan skulle ha utvärderat flera böcker under den tiden. Varför prata i telefon om man inte får ut något av det frågar jag mig.

Fröken nr 3.

Jag säger bara sms….. det gillar hon! Så fort man tittar på henne så sitter hon klistrad och trycker på sin iphone. Sedan har hon en egen stil att förklara saker med ord, det slutar oftast med ”jag vet inte vad jag menar?!”. Hon kan sitta försjunken i tankar, ser ut som djupa tankar. Man tilltalar henne, då lyser hon upp med ett leende som lyser upp hela rummet. Oftast får man ett snabbt och kort svar på frågan. Sedan försjunker hon in i sina funderingar igen. Har även märkt detta beteende dagen efter också, troligen vet hon hur hon skall komma under vissa saker här i livet….

Alla tre tjejerna har säkert sina likheter, men jag skall skriva om dom där roliga stunderna som gör dom så olika. Jag hoppas ni kommer finna det kul att läsa och att jag kommer att få fortsätta skriva här. Försvinner jag så vet ni domen jag har fått av Trion, typ ”du är död gamling”…..

Tack för mig……